August Strindberg återkommer ofta i sitt författarskap till frågor om identiteten, hur den formas, förändras och hur den kan manipuleras av andra, stjälas eller förloras. Denna identitetstematik gestaltas genom motiv som Strindberg hämtar från skräcklitteraturen. Henrik Johnsson analyserar i avhandlingen Strindberg och skräcken fyra av de oftast förekommande skräckmotiven i Strindbergs författarskap - homunculus-, spök- vampyr- och dubbelgångarmotiven - och klargör hur de används och samspelar för att belysa identitetsproblematiken. Motiven betonar det farofyllda i den mänskliga samvaron: till exempel i umgänget med dominerande människor, eller i uppgåendet i en kärleksrelation, riskerar man att mista sin identitet. De verk som studeras är är I havsbandet, Pelikanen, Kronbruden, Dödsdansen, Svarta fanor, Tschandala, Till Damaskustrilogin och Spöksonaten. Läsningen av dessa texter ger, genom att kopplingen mellan skräckmotiv och identitetstematik åskådliggörs, en ny infallsvinkel till studiet av Strindbergs författarskap. Detta är Henrik Johnssons doktorsavhandling.

Kategori: Biografier & Erindringer